Sitter här och lyssnar på Jeff Buckley och gråter lite, att komma hem från en helt fantastisk och underbar resa där man blev som en familj är inte helt lätt. Att komma hem till en grå kall liten stad fullt med falska människor blir som att komma till något typ av helvete. Nej, nu ska jag inte överdriva men ni förstår. Man börjar undra vem som är ens riktiga vänner egentligen. Där var vi alla som en familj och tog hand om varandra och det är till 100 % sant till och med lärarna sa att de aldrig sett en sådan samhörighet i någon klass innan. Jag borde egentligen vara lite gladare eftersom det är jultider och jag älskar julen, men det känns som man kommer hem mitt i allt det jobbiga. Känner att jag bara vill bort härifrån. Tur att man kan hålla kontakten på facebook iallafall, vi har tillochmed vår egen grupp där som det skrivs i flitigt.

Fäller några tårar och tänker på alla roliga minnen.

Vad är nästa steg? ta körkortet och sedan ut i världen igen för att stanna kvar här orkar jag verkligen inte.