När jag vaknade imorse hade jag 10 nya sms plus missade samtal, fanns en anledning till att jag satte den på ljudlös innan jag gick och la mig (nej det var inte liftaren jag åkte med) bara en killkompis som var lite väl desperat.

Efter ett långtsamtal med Ebba om våra planer när hon kommer hem och allmänt annat skitsnack känner jag mig rätt glad ändå, året har börjat rätt bra och jag har mycket att se framemot Norge i April, Konsert i Maj där jag ska sjunga, körkortet, Paris till våren och i höst troligen en flytt till USA.

En sak som slog mig lite denna söndagskväll är att jag verkligen ogillar falska och långsinta personer, Ebba och jag snackade om detta. Orka gå runt och leta efter bråk? hur orkar man gå och vara sur för en fjuttig liten sak? verkar ju nästan som att vissa tycker om att bråka vad det än handlar om. Jag kan bli asförbannad (och då menar jag verkligen asförbannad.) Men jag kan glömma det igen efter någon dag. Orka gå runt och älta samma skit i flera veckor och månader. Jag vill inte ha några ovänner därför försöker jag alltid fixa det på något sätt inte för att jag vill umgås igen alla gånger men för att det är så onödigt att vara ovänner, men vissa är ju så långsinta så man tröttnar. Nämen för fansen gå du runt och var sur då, tror bara det drabbar dig slutändan. Jag är lika glad som jag var innan, orkar inte lägga engergi på såna människor. Man lever bara en gång och det skulle vara jäkligt synd att vara sur 50% av den tiden.