Känner bara för att skriva av mig, har så mycket på hjärtat som tynger mig just nu. Lär väl bli ett superlångt blogginlägg men ni behöver inte läsa. Men jag vill minnas och därför skriver jag ner detta.

Det är inte lätt som jag trodde det skulle vara här i Sydney. Men det största problemmet har varit min pojkvän. Jag ville resa vidare nästan direkt när jag kom till Sydney tänkte åka upp till Brisbane till Nina och hennes vänner men redan första veckan träffade jag en kille (så typiskt). Jag var väl inte direkt jätteintresserad till en början utan tyckte mest det var roligt sällskap typ. Inget sådär jätteseriöst men han började ju ta de mer seriöst, Jag tog de som sagt inte speciellt seriöst, jag ville inte ha ett förhållande och tyckte mest det var roligt att bar umgås med honom. kul att ha en söt kille som visar intresse desutom tyckte jag han var lite för vild och konstig haha, vi ska inte gå in på fler detaljer här i bloggen. Men vi började ju ses på hostelet varje kväll och som sagt ger man de en chans så är det svårt att inte sugas in och snart började ju känslorna att komma. Jag visste redan då att detta förhållandet inte skulle hålla, jag har alltid haft en bra intution och magkänsla. Desutom brukar jag alltid tröttna ganska fort. Jag var egentligen dum redan då som gav mig in i det när jag redan visste att de inte skulle hålla, men kunde inte hjälpa det.. Han ville desutom att jag skulle flytta in med han och hans kompisar (en kille och en tjej som var tillsammans, jätteroliga och trevliga) Allt var kul och underbar när jag bodde där, hade verkligen askul på kvällarna och kärleken spirade är det inte så man brukar säga?

Efter jag flyttat ut och in till min nya lägenhet började de bli jobbigare för vi hann inte att ses så ofta för han jobbade också,

För några dagar sedan tog de slut mellan oss.

Han var en av de första personerna jag lärde känna och det personen som känner mig bäst här i Australien så det är klart att jag är ledsen, jag känner mig ensam. Han var den som jag såg framemot att träffa och varje morgon längtade jag till kvällen då han nog skulle komma. Jag kommer sakna våra skratt på balkongen och speciellt hans skratt. Jag vet inte ens om vi någonsin kommer prata igen, det är väldigt jobbigt att tänka på...